Kajsa

Jag hade inte en tanke på att titta var jag satte ner fötterna förren jag kände min ena fot slå emot ett föremål och jag såg hur marken närmade sig.
När jag reser mig upp och höjer blicken möter jag ett par stora mörka ögon som inte verkar ha något slut. En röst som undrar hur jag mår når mina öron. Jag svarar automatiskt, inte helt närvarande, att jag mår bra.
De bruna ögonen försvinner bort i vimlet av människor. På darrande ben tar jag några steg framåt men stannar upp igen. Blicken drar sig ner mot knäna. De är smutsiga men det har inte gått hål på dem
Jag mår fysikt bra men tankarna snurrar och jag har en känsla av att de bruna ögonen jag såg för bara någon mínut sedan har jag sett en gång innan. Jag vet inte vart jag såg dem, vem de tillhörde eller när jag såg dem. Men jag vet att de var lika förtrollande förra gången.
Mina ögon dras till en bänk och jag går fram till den och sätter mig. Jag sluter ögonen och tar djupa andetag, jag känner hur bröstkorgen höjs.
Jag försöker tränga ur bilden av de bruna ögonen från min hornhinna men det går inte. Det är som om de är fastbrända. Det är det sista jag minns innan allting svartnat och ögonen försvinner.

                                                
                                                                        Av:
                                                                                Kajsa Löfgren

Hoppas ni ni tyckte den var bra, skulle gärna än en gång be er att lämna en lite kommentar om vad ni tyckte. Hoppas ni får en trevlig fredag kväll!! Hela dikten kommer imorgon

                                                                                               Puuuussheeii<33

Skulle vilja dela med mig av en sak som jag är riktigt nöjd med, det är en novell som vi skrev i skolan men tror den blir lite för lång för att skriva i ett inlägg så jag kommer göra så att jag delar upp den på två. Halva idag och resten imorgon. Kommer lägga upp den senare så att det gå att läsa hela i ett sträck men börjar med att dela upp den i två. Ni får jätte gärna lämna en lite kommentar om vad ni tyckte/ inte tyckte om med den


Jag skyndar mig fram genom folkmängden. Det är varmt och folket knuffar sig fram förbi mig fast mina ben rör sig så fort de kan.Jag känner värmen börja pulsera ut i kroppen men jag är för stressad för attt hinna stanna och knäppa upp rocken ända ner. Jag öppnar upp den lite i halsen och känner den kalla luften strömma in och ge mig gåshud vid bröstkorgen.
 Portföljen med läderhangtaget i min högra hand blir bara tyngre och tyngre. Handsvetten börjar långsamt tränga fram. Jag byter hand på portföljen. Jag strykerhanden över rockens högra sida för att få bort fukten, jag rätar ut fingrarna och snurrar på handleden. Mina ögon dras till rolex klockan, jag kommer ihåg den dagen jag fick den av min far. Samma dag försvann han.
 Fläkten till ingången av teminalen surrar med ett knappt hörbart ljud över mitt huvud samtidigt som dess luftdrag ruffsar om några hårstrån på mitt huvud.
 Jag stannar till och min blick glider runt bland alla okända ansikten. Portföljen ställer jag ner på golvet och den sjunker ihop en aning
 Rocken öppnar jag upp hela vägen den här gången och låter luften komma in. Jag rättar till klädelsen och tar tag i läderhandtaget på portföljen och går ut på andra sidan av terminalen.

Fortsättninge följer...

                                                                                                Puuussheeii<3

Du vet den där gången, den där gången då dina ögon var sådär mörka
Jag tror faktiskt inte att jag kunde utläsa den känslan dina ögon utstrålade
Mitt hjärta krampa men jag vet inte om det var av glädje eller sorg
Jag drog mig undan men kom dig ändå närmare
Du försvann ifrån mig längre än vad mina steg kunde nå
Bortom kröken dit mina ögon inte kunde se, dit ljuset inte nådde
Var jag än sökte kunde jag inte finna det spår du sa att du skulle lämna
Inga ljud av det instrument du en gång skapade så vackra ljud med
Det hål du lämnade i mitt hjärta kunde inget fylla igen,
inte ens de andra som tillfälligt gav mitt liv dess små ljusglimtar
Jag väntade på den dagen du än en gång skulle vandra in genom dörren
Den dörr du alltid vandrade in igenom med ett stort leende
Jag läser de texter vi brukade läsa tillsammans och minns hur din röst låter
Jag minns hur din röst lät när vi pratade sista gången
Men att det var ett farväl dina ögon sa kunde jag inte förstå,
men mitt hjärta skrek.
Mitt hjärta försökte varna mig för vad som skulle hända men jag ville inte förstå
Nu sitter jag här med min längtan, min längtan efter något som inte kommer tillbaka
Det kanske är lika bra, för nu kan jag inte ta emot dig
Har sett och hört dig i mina drömmar så jag inte längre kan skilja på dröm och verklighet
Men någon gång, kanske i framtiden, om många år. Kanske bara kanske ta jag gå bort från fönstret


                                                                         Synen från mitt fönster
                                                                                    Av: Kajsa Löfgren

Att vara söt som socker kan den inte vara när den har ett inre lika hett som kokande lava.
Att vulkanens blomma var skön är det ingen som ifrågasätter, titta nära. Riktigt nära men om du rör inser du att den kanske inte var så vacker som ögat först trott. Du känner ens taggar, hårda som granit stå ut från den spröda knoppen till skydd mot kontakt. När giftet börjar droppa är det bara att springa om livet är dig kärt. För vulkanens ros är en och dock orörlig liggande i vulkanens skugga i väntan på något fagrare som kan öppna hennes inre.


                              Vulkanens spröda blomma
                                         Av: Kajsa Guuldlock Löfgren

Som ett hus i stormen skyddar du mig, som ett paraply i regnet hållet du mig torr, som elden i en kylig vinternatt värmer du mig, som vatten i en öken släcker du min törsta, som stödhjulen på cykel hjälper du mig att hålla mig upprätt. Detta gör du för mig för att du älskar mig för den jag är och för att du dog på korset för min och så många andras skull. För att hjälpa oss genom det svåra och förlåta oss för våra synder så att vi kan få uppleva din härlighet och få ditt beskydd. Hjälp mig att vara starkt, hjälp mig öppna boken och få läsa om alla dina under och om Salomos vishet. För allt du har gett mig så har jag inget att ge tillbaka, jag har min tro och min kärlek till dig men för dig betyder det allt för det är sagt att den som öppnar sig för dig ska du ta emot med öppna armar, och det är i din famn jag vill tillbringa mitt liv i.



                                   Av: Kajsa Löfgren
                                               Mina tankar om dig

Ibland blir det fel
Ibland löser det sig till det bästa när det gått fel
När det inte går att ordna och problemen gräver sig djupt ner
De gör stora svarta hål i mig
De äter mig levande innefrån
Jag sparkar men jag kan inte röra mig
De har förlamat min kropp
Mitt sinne är plågat och tankarna snurrar
Min kropp är orörlig, kall och död
Jag vaknar och alla smärta är borta
Jag ser mig själv ligga på marken lerig och blöt
Ögonen är uppspärrade av skräck, munnen formad efter skriket
Jag vänder mig om och går, försvinner in i oändligheten
Utan någon smärta men med sorg över de sörjande

Av: Kajsa Löfgren, lersmak i munnen

Jag skriker men inga ord kommer fram.
Jag springer men ingen kroppsdel rör på sig
Det är som om någon håller fast mig, eller nej.
Jag har fryst till is! Hela jag, allting
Det ända jag kan höra är mina tankar
Men jag inte vad jag tänker just nu.
På allt men ändå inget, de går inte att tyda.
Ge mig en ficklampa så att jag kan se.
Ge mig en kompass att följa när jag gått fel
Ge mig ett instrument att spela på när mina ord har tagit slut.
Ge mig en anledning till att fortsätta andas


Av: Kajsa Löfgren, Mina tankar är grå