Kajsa

Att vara söt som socker kan den inte vara när den har ett inre lika hett som kokande lava.
Att vulkanens blomma var skön är det ingen som ifrågasätter, titta nära. Riktigt nära men om du rör inser du att den kanske inte var så vacker som ögat först trott. Du känner ens taggar, hårda som granit stå ut från den spröda knoppen till skydd mot kontakt. När giftet börjar droppa är det bara att springa om livet är dig kärt. För vulkanens ros är en och dock orörlig liggande i vulkanens skugga i väntan på något fagrare som kan öppna hennes inre.


                              Vulkanens spröda blomma
                                         Av: Kajsa Guuldlock Löfgren