Le sentiment de la cellule d'isolement
Kala, gråa, kalla väggar med rivmärken och blod.
Pulsen ökar, den bankar i samma takt som mina händer mot dörren
Blicken flackar runt likt en vettvilling i skogen
Min gråt är som ett barns under en mardrömm
Tystnaden ekar likt ett skrik i en grotta
Strömmar av svett lika forsande som Nilens starka strömmar
Längtan av att komma ut är lika starkt som ett barn under förlossningen
Mitt huvud bankar likt en bastrumma under en rockkonsert
Min kropp skakar likt kolibrins vibrerande vingar
Andetagen är lika snabba som leoparden när den jagar
Rysningarna i min kropp är lika kalla som nordpolens vind
Släpp ut mig, jag klarar inte mer
Av: Kajsa Löfgren, känslan i isoleringcellen
Av: Kajsa Löfgren, känslan i isoleringcellen
Kommentarer
Trackback
