Kajsa

Du vet den där gången, den där gången då dina ögon var sådär mörka
Jag tror faktiskt inte att jag kunde utläsa den känslan dina ögon utstrålade
Mitt hjärta krampa men jag vet inte om det var av glädje eller sorg
Jag drog mig undan men kom dig ändå närmare
Du försvann ifrån mig längre än vad mina steg kunde nå
Bortom kröken dit mina ögon inte kunde se, dit ljuset inte nådde
Var jag än sökte kunde jag inte finna det spår du sa att du skulle lämna
Inga ljud av det instrument du en gång skapade så vackra ljud med
Det hål du lämnade i mitt hjärta kunde inget fylla igen,
inte ens de andra som tillfälligt gav mitt liv dess små ljusglimtar
Jag väntade på den dagen du än en gång skulle vandra in genom dörren
Den dörr du alltid vandrade in igenom med ett stort leende
Jag läser de texter vi brukade läsa tillsammans och minns hur din röst låter
Jag minns hur din röst lät när vi pratade sista gången
Men att det var ett farväl dina ögon sa kunde jag inte förstå,
men mitt hjärta skrek.
Mitt hjärta försökte varna mig för vad som skulle hända men jag ville inte förstå
Nu sitter jag här med min längtan, min längtan efter något som inte kommer tillbaka
Det kanske är lika bra, för nu kan jag inte ta emot dig
Har sett och hört dig i mina drömmar så jag inte längre kan skilja på dröm och verklighet
Men någon gång, kanske i framtiden, om många år. Kanske bara kanske ta jag gå bort från fönstret


                                                                         Synen från mitt fönster
                                                                                    Av: Kajsa Löfgren