Kajsa

Ibland blir det fel
Ibland löser det sig till det bästa när det gått fel
När det inte går att ordna och problemen gräver sig djupt ner
De gör stora svarta hål i mig
De äter mig levande innefrån
Jag sparkar men jag kan inte röra mig
De har förlamat min kropp
Mitt sinne är plågat och tankarna snurrar
Min kropp är orörlig, kall och död
Jag vaknar och alla smärta är borta
Jag ser mig själv ligga på marken lerig och blöt
Ögonen är uppspärrade av skräck, munnen formad efter skriket
Jag vänder mig om och går, försvinner in i oändligheten
Utan någon smärta men med sorg över de sörjande

Av: Kajsa Löfgren, lersmak i munnen